Filmanalys

Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010Film är konstarten som bygger på rörelse.Begreppen tid och rum kan på ett nästan magiskt sätt iscensättas.De överrumplar oss i våra vardagsföreställningar!I filmen Pina, en hyllning till dansaren Pina Bausch, gestaltas med visuell livsglädje ochkinetiska sorguttryck en fantastisk och medryckande föreställning, där kroppen blir till dettempel som förmodligen hyser alla våra kommunikativa förmågor.

Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010Olika sätt att se på begreppet Film!Att se på film är för de allra flesta en ganska självklar aktivitet. Utan att ana något annat trorman sig ha förmågan att kunna tillgodogöra sig filmens hela innehåll.Många anser t o m att man på ett slags mirakulöst sätt får i sig filmen utan ansträngningenbart genom att titta eller ”glo!” på den. De menar även att det till skillnad från läsning skeren överföring av innehåll till tittaren helt utan mental motprestation. En slags förförelse somåskådaren oskuldsfullt låter sig delta i eller överrumplas av! Läs Åke Pålshammar!Det sker ofta i soffmiljö eller i biografsalonger. Numera sker det även i snurrfåtöljer framfördatorskärmar.Film som språkligt uttryck är mycket mer mångskiftande och komplext än man vid en förstaanblick kanske tänker på. Läs Christer Johansson.Ordet film, betyder hinna, skikt, en yta på vilken det en gång avsattes ett spår av ljus. Ett spårsom vi med silverföreningar kan spara och återskapa i nya kopior. Möjligen härstammar ordetfrån latinets pelma, som betyder spår eller fotspår.Filmen är alltså ett avtryck från ljus som en gång i förfluten tid reflekterades in genom enoptisk lins. Vi förknippar på ett självklart sätt filmen med bilder som RÖR sig. Movere,movie betyder ju just rörelse. Kinetik är läran om rörelse. Ifrån den kan vi härleda ord somCinema, Kino, Kinomatograf mm. Titta på detta visuella sätt som film kan analyseras på!Ordet biograf (levande bild) kommer från namnet på en av de allra första filmprojektorerna.”Elektro-Motor-Biografen”Det är just de apparaterna som står för rörelsen i filmen. En motor som driver filmremsangenom en optisk projektion. I rent teknisk mening finns inte rörliga bilder, utan filmen ärSTILLBILDER som visas med en svartruta emellan med 24 bilder per sekund. På den tidenhinner inte ögat uppfatta stillbilden, utan ögat genom dess ”naturliga tröghet”, binder sammande projicerade bilderna till en ILLUSION av rörelse! Digital video fungerar något annorlunda.Bilderna uppdateras stegvis över vissa delar av bilden yta. Någon direkt ”rörelse” av självabilden finns inte. Bilderna uppdateras med 25 bilder per sekund enligt det s.k. PAL systemet.Film behöver inte bygga på den fotografiska bilden. Det ärju vanligt att producera tecknad, eller som man ofta sägeranimerad film. Animera betyder att levandegöra ellerbesjäla något. I animerad film visas alltså teckningar,målningar i snabb takt så att illusion av rörelse uppstår. Imodern film sker ofta en kombination av fotografisktfilmat material och datorgenererade bilder så att det t o mblir svårt att avgöra om den är animerad eller fotografisktfilmad. Exempel: Sagan om ringen, Titanic och Inception. Zoetrop. Enkel anordning för att spela upp en sekvens med bilder som ger intryck av rörelse

Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010Syftet med den här filmen är att höja och fördjupa blicken för att se vad film är, för att på detsättet skapa kunskaper till åskådare att möta filmer med nya glasögon så att filmupplevelsernakompletteras med en filmläsningskompetens, vilket möjliggör reflektion och insikt till, attupplevelserna i själva verket är en språkupplevelse och därmed även en uppmaning! - Du skasjälv ta ansvar för den kritiska blick vi alla bör ha till allt som "sägs" till oss!Olika utgångspunkter för studiet av film (källa: se Film och andra rörliga bilder. )När vi vill studera en kommunikationssituation kan man alltid medvetet välja en tydligutgångspunkt. Alltså från vilket håll vill jag se de språkliga aktiviteterna! I det här fallet kanman försöka se vad sändaren av filmen vill eller har för avsikter. Eller så väljer vi åskådarenssubjektiva vy. Vi kan som tredje vy välja att se på filmen som språk och ge struktur åt deformer på vilken den språkliga handlingen vilar. Den plats som vi väljer kommer ju ocksåbestämma vad vi ser och hur vi ser. Ibland kan motsägelsefulla och paradoxala svar kommaav de olika vyerna, då är det viktigt att inse att det är själva plattformen för mina studier somtill viss del formar resultaten. Den första vyn kan ge oss möjligheter att se film som tillexempel: trolleri-magi, reklam, nyhetsförmedling, underhållning och undervisning. I filmensbarndom kring 1900-talets början var den fostrande och propagandistiska filmen, mycketvanligt förekommande. Vidare kan man ju i genre-indelning avläsa något av filmensambition. Thriller, romantisk komedi, dokumentär mm. I den andra vyn talar man omreceptionen, mottagarupplevelsen av filmen. Åskådaren kan välja att utnyttja filmen för egnasyften. Kanske som ren terapi. Inom det psykoanalytiska fältet används många filmer för attbåde exemplifiera termer i den egna vetenskapen samt att belysa djupare betydelser i filmen.Det är ju inte ovanligt att använda film som sexuellt substitut. Pornografi är kanske i självaverket en av de allra vanligaste filmtyperna. Film kan även användas som minne och arkivöver händelser i ett historiskt perspektiv. Slutligen kanske filmen oftast kommer till användning som ett rent tidsfördriv. I vilket sammanhang filmen visas får en mycket stor betydelse för hur filmen upplevs och används. Det kan vara en mycket stor skillnad på att se en film på premiären i en fullsatt biosalong, jämfört med ett lagom engagerat tittande i soffan, med ett antal smörgåsar uppstaplade I hemmiljö blir filmen ofta något helt annorlunda, men i publikhavet i en biosalong drabbas vi på soffbordet!ofta starkare. De små ögonrörelserna som flyttas ryckvis över bildens yta anses bl. a bidra tilldet! Det är samma fysiska fenomen som vid vanlig läsning, då ögonen hoppar över ord- ochradbilderna i en bok. Hemmabiosystem och stora bildskärmar kan absolut säkert bidra tillstörre engagemang.

Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010Inte ovanligt används film idag ofta som spegel och/ellerexhibitionistisk pose på YouTube. Så visar till exempel denexklusiva gruppen av kongoleser (Le Sape) upp sig med sina nyaklädinköp med danser och catwalks i bl.a Paris och London.Film kan alltså användas för en hel del ändamål. Den har gått frånatt vara industri till att vara var människas verktyg för olika syften.Se Unga Klaras projekt öppen scen!Den här filmen vill i första hand visa vad film är som rent språklig handling. Den vill reda utnågra av de betydelsebärande delar som språket består av. Genom att beskriva filmspråketsolika berättarplan och ha dem levande som aktiva kompetenser, förändrar vi den vanligasofftittningen till en aktiv upplevelse där åskådaren är lika mycket medskapare till innehålletsom läsaren är vid romanläsning!Varför undervisar vi inte i detta starka och kraftfulla språk mer än vad vi gör?Varför är det bara några få, som har tagit till sig de kunskaper som behövs för att få ossarresterade och förförda av de rörliga bildernas magiska kraft att nästan på ett hypnotiskt sättge oss allehanda upplevelser och fiktiva minnesbilder? - Vem tjänar på detta?Film berättas vanligen på flera olika plan!Filmen har ju ofta ett innehåll som vi direkt kan översätta till ORD! Narrativa planet.Narratologi är läran om berättandets konst. I takt med att definitionen av vad en berättelse är,utvecklas och förändras även omfattningen av den här vetenskapen. Traditionellt avses i förstahand den med ord återgivna berättelsen, alltså den tillsynes uppenbara historia som berättasmed dialog och serier av händelser.En annan nivå, är den del av filmen som berättas med de s.k.berättarkomponenterna. Det kan röra sig om bildvinklar,kamerarörelser olika filmklipp mm. Subjektiva bilder.Filmspråkets eget plan.En tredje nivå är den fotografiska stillbildens eller bildkompositionens nivå.Hit hör hela det omfattande bildspråksarbete som ligger bakom varje tagning!Bildspråksplanet. Metaforer, symboler och metonymier. Scenografi. Se film!Du kan också se den här interaktiva produktionen om bildanalys!

Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010Ljussättningen är en berättarkomponent som i sig själv kan vara bärande av så mycketinnehåll, att den förtjänar en egen uppmärksamhet. Skuggornas roll, färg och placering iblickfältet kan få en avgörande betydelse. Fotografens och ljussättarens berättarplan.Painting with light! Ljud och musik är ju språkformer i sig, men får ju i filmen, i sin multilingvistiska kontext, ett fördjupat och tydligt innehåll. Vi kan skilja på diegetiskt och icke-diegetiskt ljud. Logiskt respektive ologiskt ljud i förhållande till berättelsen. Subjektiva ljudupplevelser brukar betecknas som meta-diegetiska ljud. Audiella berättarplanet. Läs Peter Bryngelsson! Det sceniskt gestaltande planet. Skådespelarnas uttryck och sceneriet (filmkaraktärernas rörelse i rummet) inklusive röstlägen och kroppsspråk. Koreografi. Smink och Kostymering. Läs Peter Brook!Fler berättarplan i filmUtöver de olika berättarplanen har ju alla språk dessutom en ytlig språkdräkt och endjupstruktur som vi kan se med olika analysmetoder. Dessa nivåer betecknas i den semiotiskaspråkvetenskapen som språkets denotativa respektive språkets konnotativa nivå.Den konnotativa betydelsen är förenklat den association som en kulturellt avgränsad gruppdelar inför anblicken av ett bildelement. Denotationen är den rent sakliga och beskrivandebetydelsenivån. Läs en semiotisk filmanalys!Film står ofta i ett aktivt samband med till exempel: en roman, en tidigare film eller enhistorisk händelse. Om åskådaren är bekant med dessa kontexter påverkas givetvisupplevelsen av denna kännedom. Stefan Jarls Mods-triologi förekommer i olika kontextersom påverkar upplevelserna av filmerna. Dels all uppmärksamhet i TV och tidningar kringfilmen och dels de tre filmerna som står i tydliga relationer till varandra. Publiken hade medsig en hel del kunskaper och förväntningar innan man såg filmen. I filmanalytiskasammanhang uppmärksammas dessa s.k. intertextualiteter som viktiga distinktioner vidnärläsningen av filmer. Exempel på en intertextuell filmanalys!

Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010Tid och rum i filmFilm har den uppenbara dimensionen att den exponeras över tid, det för med sig sådana skiktsom dramaturgisk och retorisk nivå. Den amerikanska dramaturgin är känd från mångahollywoodfilmer och kan härledas från den anrika melodramen. Såporna utvecklas i dessamönster. En fast struktur som med olika tricks leder åskådaren mot det förlösande slutet.Retoriken är ju en talekonst som beskriver hur man trollbinder sin publik med trovärdighetoch med olika metoder leder den till en övertygelse i en bestämd riktning. Se om filmen JFK.Vi kan jämföra begreppet tid med rörelse. Film är i den meningen även synonymt med rörelseoch i de allra flesta fall med en i förväg bestämd sekventiell ordning framåt, kallad cinematisktid. M a o det finns bara en riktning i filmen, en början som sakta driver sig själv mot sitt slut.Även om vi går runt i tid kommer den att röra sig fram i tid på ett för åskådaren givet sätt, attman efter filmens slut kan konstatera att det gått några timmar av dennes realliv! En delhävdar att vi i och med förmågan att spela in ljud och tid har förändrat vår allmänna syn påtid. Exempel på retorisk filmanalys. Elevexempel på filmanalys från Nacka Gymnasium. Se! Några vanliga begrepp som beskriver tidsanvändningen i film är fabeltid och sujett. Fabeltiden betecknar den tid som åskådaren skall uppleva på berättelseplanet. Sujetten är på vilket filmberättarsätt som denna tid gestaltas. I många filmer är det mycket påtagligt att tid måste klippas bort, annars skulle de ju bli alldeles orimligt långa. I alla återberättelser av händelser måste vi utelämna vissa delar och ”ta bort” tid, förenkla rummet och ge en förtätad och komprimerad bild av det som skall gestaltas. Om en film skall gestalta en vecka i en människas liv, måste vi ju välja "höjdpunkter" som beskriver det mest typiska eller det mest visuella. Händelser som språket har svårt att gestalta uteblir ofta ur berättelsen, men kan vara mycket väsentliga för den skildrade personen ifråga! Till exempel: Inre röster, Förflugna idéer. Intima stunder somcensureras av integritetsskäl eller tidsandan. Filmer kan bestå av ett antal episoder, antingengestaltade i kronologisk eller hoppande tidsordning. Vi kan kalla det senare för "icke-kronologisk episodisk" film. Se Pulp Fiction!En del filmer leker med både rums- och tidsgestaltning på ett sådant sätt att det påminner omkognitiva processer i vårt vanliga liv. På det sättet är det mycket vanligt att filmen är en drömeller att vi ser att någon drömmer. Filmen kan också likna det tankemässiga hoppandet som vinormalt upplever när vi försöker återkalla något i minnet! En dålig historieberättare har inteövat upp det dramaturgiska sättet att återge händelser, utan berättar ofta lite hoppande ochflackande precis så som vårt vardagliga tänkande fungerar. I de fallen kommer ingen knorroch då avstår den otränade ofta att berätta. Synd tycker jag! Läs Thore Soneson!

Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010När det gäller filmens förhållande till rummet, så har den filmspråkliga konventionenutvecklat flera olika sätt att ge åskådaren inblick i flera rum samtidigt. Ibland är det såpåtagligt att vi ser två eller flera bilder med tydliga avgränsningar placerade på sammadukyta. Vi kan kalla det multipiktoral bild, eller helt enkelt en serie! Ofta klipps det mellanolika bildrum direkt efter varandra för att visa att de finns parallellt i tiden. En del filmer låteross dessutom se samma händelse från flera olika synvinklar. Ett sådant filmberättande kanpåminna om den moderna konstens frihet att i samma bild återge en person från flera håll isamma bild. I Lars von Triers film Dogville får tittaren själv delvis skapa rummet, då självahandlingen utspelar sig på en planritning i skala 1:1. Läs gärna Metha Thorstenson Hallgrensuppsats, Perception, subjekt och dolda rum. I Roy Anderssons senare filmer får det gestaltaderummet en central funktion! Många menar att det ligger ifilmen och den fotografiskabildens natur* att den har ettsjälvklart anspråk på att gestalta"sanningen", att filmen har enunik möjlighet att förmedlafakta! Film kan naturligtvis hadetta som syfte, men det liggerinte i det filmspråkligasinneboende väsen att så är fallet. Eddie Adams världsberömda fotografi av en summarisk avrättning under Vietnamkriget.I själva verket är kanske filmhelt oväntat ett mycket olämpligt eller kanske rentav omöjligt sätt att förmedla fakta på.Många menar att filmen i första hand är ett känslomässigt språk, ungefär som detnärbesläktade musikaliska språket. En vanlig tanke är att jämföra filmen med stillbilden. Stillbildupplevelsen ger mer tid tillbetraktaren att själv reflektera och fundera i egen takt över sina synintryck. Betraktaren harkontroll över sin egen tid och kan i lugn och ro med eftertanke hinna med att konstruera ettflertal betydelser. Filmens nervösa flöde ger åskådaren minimal tid till att tänka och dennedras i första hand med i det rytmiska och musikaliskt klippta bildflödet. På grund av den bredapublikens bristande filmläsarkompetens kan kanske det känslomässiga perspektivet på filmfortfarande råda, men som i alla språkliga uttryck är det ju främst själva läskompetensen ochläsarens förkunskaper som möjliggör graden av egen betydelseproduktion. Graden avinlevelseförmåga bestäms av hur åskådaren accepterar själva ramen för berättelsen. Enjordnära person kan t.ex. ha svårt för science fiction som form! Man måste svälja spelet! I den här filmen vill jag absolut hävda att filmens kvalitéer främst beror på vad åskådarensjälv bidrar med i form av egna förkunskaper, referenser och filmläsningsvana. Det vill sägaom åskådaren är en god filmläsare kan filmen förmedla allt från, mycket nyanseradeverklighetsbeskrivningar till djupa insikter om vårt själsliga djup med språkliga uttryck föralla skikt i det mänskliga psyket!* J. Derrida, V. Flusser och R. Barthes se även: J-L. Schefer, The Enigmatic Body

Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010Tekniken bidrar till Filmens utveckling som språkFilmspråket har utvecklats i takt med hur filmkamerorna har utvecklats. Från början var denen mycket stor apparat som inte lät sig flyttas hur som helst. Nu kan den vara liten som entumnagel som lätt låter sig bäras och röras sig fritt. Filmspråket har också utvecklats i taktmed optiska innovationer, från vidvinkelobjektiv, teleobjektiv, fisheye och extrema macro-objektiv för närbildstagningUtveckling av artificiellt ljus, lampor, olika ljuskänslighet på film och filter framför linsen harnaturligtvis även det gjort det möjligt att filma på olika sätt.Förmågan att spela in ljud har i mycket stor utsträckninggjort det möjligt utveckla både dialogen och logiskaljudeffekter i film. Ljud är faktiskt värt ett helt eget avsnittför att beskriva dess språkliga nivåer. Mycket ny forskningsker inom det audiella fältet och ljuddesigners får en alltmerframträdande roll i filmskapandet.Olika tekniker för att röra kameran, från åkningar på räls tilldatorstyrda hävarmar har ju gjort det möjligt att skapahisnade perspektiv, som gett åskådaren illusion av berg-o-dalbane-upplevelser. Filmningar från flygplan har ju ocksåbidraget till drömliknande svävningar i blickfältet.Kreativa filmspråksgrepp utvecklasTrots den fantastiska tekniska utvecklingen av utrustning kring bild och ljudupptagning harkanske andra mer kreativa filmberättargrepp stått för den mest betydelsebärande delen avfilmspråkets utveckling. Här avser jag kanske främst det kreativa sättet att klippa ihopfilmtagningar till spännande växlingar. Bildövergångar som skapar möten av oväntadesinnesintryck, som i sin kontrast bildar kognitiva spår och mentala strukturer som vidare,genom konvention och upprepning bildar igenkännbara mönster som går att avläsa somintellektuella och känslomässiga betydelser. Filmspråket utvecklas alltså genom praxis ochåskådarens upprepade exponering av film. Processen liknar den som barnets språkutvecklinggenomgår, genom att lyssna och själv prata. Skillnaden är bara den, att de flesta filmåskådareinte själva får "prata". D.v.s., de får aldrig själva svara eller härma med att göra egen film.Detta leder till att den djupare förståelsen av språkets natur uteblir och kvar står bara denförmågan att intuitivt uppleva språket. Det leder till att de allra flesta stannar på denkänslomässiga nivån och låter sig därför nöjas med att förföras eller förfäras!Läs utdrag ur Soneson/Linde ” speed ”

Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010Filmspråket utvecklas också med interaktiva inslag. Filmen lämnar det sekventiellaberättandet. Många filmer lanseras med olika varor och spel. I spelen utvecklas historien ochman kan själv tilldelas en roll och medverka aktivt i den fortsatta berättelsen. Detta krävernaturligtvis ännu mer engagemang och många avstår från detta i brist på lust eller så saknasden inlevelseförmåga och identifikationsbenägenhet som måste till för att delta i ett sådantfördjupat läsande.Ett modernt försök har gått ut på att visa filmer på nätet som börjar med att användarenskriver sin födelseort i ett textfält, därefter sker via olika datalösningar en serie bilder somtillsammans med musik återger en ”video” där bilder från Google Earth från tittarensbarndomsmiljö visas som illustration till vissa delar i filmen. Bilderna manipuleras dessutomså att vissa främmande bildelement mixas in i fotografierna för ökad personlig igenkänning.Filmer brottas allt som oftast med att verka autentiska, trovärdiga och realistiska. Ettavgörande steg i den riktningen kan just vara att låta åskådaren själv delta och få en aktiv rollgenom interaktivitet. Möjligen kommer den framtida berättelsen att utvecklas med ökaddelaktighet med nätverkande aktörer. Många filmproducenter deltar numera även ispelutvecklingsindustrin.Om vi håller oss tillbaka lite och stannar vid den klassiska filmberättelsekonsten så har mångafilmare på olika sätt försökt att lösa realismen i berättelsen genom olika förhållningssätt ochgivna produktionsramar.I Kanada utvecklades ”Direct Cinema”, i Italien ”Neorealismen”, i Frankrike, ”Den nyavågen” och i Danmark utvecklades ” Dogmafilmen ”. Tanken med dessa rörelser var ofta attanvända film som politiskt och socialt reportage. Regissörerna vill skapa debatt kring olikaorättvisor och skingra fördomar hos en bred publik. Filmskaparna gjorde förutsättningarna förfilmandet kända hos publiken genom att sprida de manifest som styrde produktionen. Dettaskulle ge publiken den förkunskap som krävdes för att få den förhöjda verklighetskänslan.En annan riktning inom filmkonsten är att den i första handvilar på den traditionella stillbildskonstens utveckling.Drömliknande scener och fantastiska flöden av bilder som i enaldrig sinande ström nästan gömmer åskådaren i ettbildkommunikativt töcken. Salvador Dali, Surrealism. Se bild!Inom detta fält finns även de mer traditionella målarna som ifilmen ser en fantastisk möjlighet att gestalta rörelse ochframtidsvisioner och uttrycksfulla känslostämningar.Futurism och Expressionism.Många musikvideos utvecklar bildberättandet åt det mer poetiska och symboliska hållet, därrörelsen, den visuella dansen virvlar som spiraler och försätter tittaren i nästan transcendentalatillstånd. Musikvideoindustrin har kanske mer än något annat fält bidragit med en mycketexperimentell hållning och utvecklat flera nya konventioner för den rörliga bildens språk.

Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010Filmen som språklig handling Att bilder och filmer aldrig i sig kan vara något annat än en språklig handling visas i den vardagliga situationen där en person ska välja en bild på sig själv ur en serie bilder som fotografen tagit. Idag när digitalbilden möjliggör en omedelbar titt, blir exemplet än mer tydligt. En del kan erinra sig hur det var på -60 talet. Man gick till fotografen och tog en serie bilder. Man fick hem dem på prov och valde i lugn och ro den som var ”bäst”. Detta är ju i sig en direkt språklig handling. En del valde att ställa hela serien av bilder i en speciellt monterad plastram som genom vikning mellan bilderna gav stadga åt helheten på byrån. Serien var i alla fall mer ”sann” än bara en bild! Andy Warhol gjorde som filmexperiment porträtt av personer med en stillastående kamera,där personen ifråga fick ”agera” eller ”icke agera” under en längre tid. Fotografen var intenärvarande. Att förhålla sig till ett sådant porträtt kräver att åskådaren också ger ”TID” till attuppleva filmen så länge som den varar. Detta experiment visar ju att sanningen egentligen integår att beskriva, utan sanningen skapas alltid över ”TID”, genom ett aktivt deltagande avläsaren, åskådaren. ”Videocracy” och ”Capitalisms: A Love Story” är filmer med myckettydliga ambitioner! Erik Gandini och Michael Moore kan sägas representera två olika sätt attanvända film som språklig handling. Gandini´s ”skenbart manipulerade” dokumentär ochMoore´s mer dolda och traditionellt dokumentära uttryck.Sanningen har alltid varit en mödosam process att vinna. Endast genom att medvetet ochaktivt delta i sin egen reala värld kan man tala om att få insikter om den värld som liggerutanför en själv. Ofta kan språkliga aktiviteter i bästa fall uppfattas som en kartbild som stödför läsarens egen orientering, men ger alltid en förtätad spegelbild som i bästa fall återkastardet som åskådaren själv har förutsättningar för och kunskaper till att avläsa. Saknas dessakunskaper blir bilden ofta bara en illusion, ett bländverk eller kanske bara en skrattspegel.Vägen till medveten filmläsning går genom att se på film och reflektera över alla de val somfilmmakarna har gjort för att bära fram innehållet till publiken. Det finns många olika slagsfilmanalyser och jag ska fortsättningsvis redovisa några som kan vara en bra start!Kommunikation är också temat på denna webbsida. Måste läsas i Firefox!

Filmanalys

by DagAlmerheim on Oct 24, 2010

Accessibility

Categories

Tags

Upload Details

Usage Rights

Statistics

Filmanalys — Document Transcript